Psoriasis.
- "Det enda som känns lite okej är att stå absolut blixstilla.
- Det finns ingen behandling
- De som lever med psoriasis står inte blickstilla. De rör sig, tränar, utbildar sig och lever precis som vi andra – och det kan vara vem som helst som drabbas."
- "De drabbade har visat sig ha en ökad risk för många andra sjukdomar också, exempelvis ledbesvär och hjärt-kärlsjukdom."
- "En av de biverkningar som sjukdomen ger är depression, vilket i sin tur leder till att psoriasispatienter har förhöjd risk för självmord.
- – Det finns en ökad risk, och forskarna tror att anledningen till det är något mer än att det bara är jobbigt. Det verkar som att sjukdomen påverkar och orsakar depression, säger Birgitte Undén."
- "En sak är säker – psoriasis är en mycket plågsam, och dessutom vanlig, sjukdom
Det kanske inte är så svårt att förstå eftersom jag engagerar mig så mycket, men jag har haft psoriasis sen jag var 13/14, och jag har egentligen haft tur. Det är rätt begränsat till hårbotten, iallafall flagnanded och blödandet, på övriga kroppen har jag bara extremt torr och stramande hud. Det jag tycker att artikeln sätter ett viktigt finger på är just att människor ofta reagerar genom att bli äcklade. Jag har centimeterstora hudflagor som bara lyfts från min hårbotten och vandrar ut i håret, vilket resulterar i att det ser ut som att jag har jätte, jätte, jättemycket mjäll. Men jag har använt varje mjällschampo på marknaden, och allt det gör är luktar illa. Jag har fått starka, receptbelagda korisonkurer, gått till hudläkare fram och tillbaka sen jag var 15 och ingenting hjälper. Men det vet ju inte alla. Och jag har väldigt lätt att bli ledsen, att känna mig deprimerad utan egentlig orsak. Och jag går runt med en konstant frustration över det faktum att jag bara vill ta en slipmaskin och köra upp i huvudet för att få det att sluta klia. Att det kan ge framtida hjärtproblem och att det inte går att bota lättar inte upp min dag heller.
Det kan låta fåfängt, men jag känner mig verkligen äcklig varje gång någon påpekar att jag "har något i håret", eller när jag får borsta av axlarna varannan timme när jag har svart på mig. Och jag vet egentligen inte varför jag skriver dethär, jag känner bara så ofta att jag inte har någon att prata med det om, för det är väldigt svårt att förstå hur jobbigt det faktiskt är. "det kliar ju bara lite". Men det kliar varje dag, varje sekund, och jag har haft det så i nästan 6 år. Nåväl. Nu har jag skrivit av mig. Och kanske om någon som är som jag googlar "psoriasis" och hittar min blogg. I såna fall får man gärna höra av sig :)
haha TACK! yes! äntligen nån som håller med <3
& gud vad jobbigt det är med psoreasis. har en polare som hade det men det var inte en sån jäkla plåga som det verkar vara för de flesta andra. & sen vet jag inte om det här är en tröst eller inte, men det är ingenting jag har märkt att du har faktiskt!
Usch :/ min hårbotten har ju blivit lite bättre av det där orange äckliga eksemschampoot från apoteket. Förut var jag helt blodig jag med. Jag vet känslan när nån säger "du har nåt i håret". Man känner sig helt plötsligt som världens ofräschaste fast man är nyduschad. Inget kul alls. Jag hoppas du hittar någonting som kan lindra lite. Jag håller tummarna att det blir bättre. <3 kram gumman
Tack gumman, känns skönt ( så klart jobbigt) att ngn säger till dig att prioritera en själv. Då känns de mer rätt än fel!
Viste inte att de du hade va Psoriasis :O Tråkigt när de inte finns någon botmedel, men jag älskar idg precis som du är och finns alltid för dig <3<3<3
Kärlek!
