Resan.
Jag ska inte ljuga. Dethar var nagot av det mest smartsamma jag naginsin gjort i hela mitt liv. Jag far en klump i halsen bara av att tanka pa hur det senaste dygnet har utspelat sig, tank sjalv hur det skulle vara att saga hejda till vanner, familj och pojkvan i 10 manader.
Jag borjade resan klockan 03.00 med att just grata. Satt i bilen och grat, gick till arlanda och grat, at frukost och hade nastan helt slutat grata. Tills det var dags att saga hejda runt 06 snaret, da sprack det igen. Inte direkt vid hejdaaendet, utan efter passkontrollen nar jag gick ensam forbi alla affarer, och nar jag satt ensam i 2 timmar och pratade med Per i telefon.
Flyget gick 09.30, jag var framme i newark klockan 12 lokal tid (alltsa klockan 18 svensk tid). Da hade jag rest i 15 timmar. Allt gick valdigt smidigt, och flygvardinnorna tog sa snallt hand om den "flygradda" tjejen som satt och grat 6 timmar i strack pa flyget.
2 timmar pa Newark, aterigen med telefon men aven med ett gott humor! Snart far jag traffa min vardfamilj! 2 timmar blev till narmare 4 timmar innan jag kom ivag. Smidigt aven dar, men ett snabbt flyg. Bara nagra timmar senare satt ja i en stor orange SUV och akte genom Grand Rapids.
Huset kan bara f;rklaras som stort. De har 3 vaningar (och bor vanligtvis 2 personer i det) och jag vet ite hur manga tum det ar pa dendar TV:n, men den ar ju utan tvekan langre an mig pa hojden. Tva underbara hundar (Sasha och Maggie) gor oss sallskap, och de har gjort om ett helt rum bara for mig. Det ar helt galet fint och gar i brunt och rott, med en sang mitt i och en liten walk in closet. Och med liten menar jag stor. Bradan stog dar sa fint och vantade pa mig i sitt plastfodral, och bindningarna likasa.
Nu har vi sett pa OS och atit BBQ och jag har varit vaken i over 24 timmar i strack. Tjena.
Onskar att ni vore har och delade detta med mig, men vi ses snart. Och ni kommer inte undan historierna.
Jag borjade resan klockan 03.00 med att just grata. Satt i bilen och grat, gick till arlanda och grat, at frukost och hade nastan helt slutat grata. Tills det var dags att saga hejda runt 06 snaret, da sprack det igen. Inte direkt vid hejdaaendet, utan efter passkontrollen nar jag gick ensam forbi alla affarer, och nar jag satt ensam i 2 timmar och pratade med Per i telefon.
Flyget gick 09.30, jag var framme i newark klockan 12 lokal tid (alltsa klockan 18 svensk tid). Da hade jag rest i 15 timmar. Allt gick valdigt smidigt, och flygvardinnorna tog sa snallt hand om den "flygradda" tjejen som satt och grat 6 timmar i strack pa flyget.
2 timmar pa Newark, aterigen med telefon men aven med ett gott humor! Snart far jag traffa min vardfamilj! 2 timmar blev till narmare 4 timmar innan jag kom ivag. Smidigt aven dar, men ett snabbt flyg. Bara nagra timmar senare satt ja i en stor orange SUV och akte genom Grand Rapids.
Huset kan bara f;rklaras som stort. De har 3 vaningar (och bor vanligtvis 2 personer i det) och jag vet ite hur manga tum det ar pa dendar TV:n, men den ar ju utan tvekan langre an mig pa hojden. Tva underbara hundar (Sasha och Maggie) gor oss sallskap, och de har gjort om ett helt rum bara for mig. Det ar helt galet fint och gar i brunt och rott, med en sang mitt i och en liten walk in closet. Och med liten menar jag stor. Bradan stog dar sa fint och vantade pa mig i sitt plastfodral, och bindningarna likasa.
Nu har vi sett pa OS och atit BBQ och jag har varit vaken i over 24 timmar i strack. Tjena.
Onskar att ni vore har och delade detta med mig, men vi ses snart. Och ni kommer inte undan historierna.
Kommentarer
Postat av: trams
ååh shit, ja började nästan lipa själv! herregud. men somsagt, du är jääävligt stark alltså.
Trackback
