USA

Är i någon form av sjukt lyckorus just nu, lugnet före stormen antar jag. De sista dagarna har varit så perfekta, så fyllda av de jag älskar och glädje. Idag åkte jag med Per, hans mamma Yvonne och syster Malin samt min egen mamma Kerstin till Vingåkers Factory Outlet, så tillochmed shoppingkvoten är fylld! Och ikväll är planerna middag med Pers gamla gymnasieklass, á la reunion, och mitt största problem i livet är vad jag ska ha på mig.

Det kommer låta makabert, men jag tror att dethär sommarlovet har blivit så underbart som det blivit på grund av att jag levt varje dag som det vore den sista. Som sagt, det låter sjukare än det är, men varje gång jag träffat någon eller åkt någonstans har jag tänkt att det är sista gången på ett år som jag träffar den personen eller gör den saken. Därför har jag fått ut maximala möjliga nöje utav det! Egentligen borde man leva efter den principen alltid, för just nu är allt så perfekt.

Men även solen har sina fläckar. Gårdagens lycka kantades med tårar efter avsked, och jag inser hur svårt det blir att lämna alla mina underbara vänner. Som tur är har jag inte behövt säga hejdå till någon familjemedlem än (förutom Pauline, men jag trodde jag skulle hinna träffa henne igen så det blev inget tårfyllt farväl). Antar att allt slår mig ungefär halvvägs till Newark, jag brukar vara trög när det gäller sånt.

Vill bara avsluta med att säga att jag älskar er. Ni vet vilka ni är :)