Things.
Asch, det ar ju bara saker.
Men ar det det? Ju mer jag viker klader, snurrar sladdar och trycker ner dem i resvaskorna medans tararna rinner, ju mer inser jag att det ar valdigt lite som ar.. "bara saker". Hur kan jag lamna trojan jag snodde av Charlie och sen aldrig gav tillbaka? Hur kan jag kasta vaskan jag virkade pa resan till Washington? Hur kan jag bara glomma gosedjuren jag vann i Cedar Point? Och klanningarna fran Homecoming, Winterfest och Prom som fortfarande luktar svett och aldeles for mycket parfym. Alla sma kladesplagg Maryane kommit hem med efter en shoppingrunda eller presenter fran fodelsedagar och julafton. Skolbocker jag klottrat massor obegripliga teckningar i. Papper. Bilder. Visst. Det ar saker, men med dessa saker kommer ocksa minnen. Bada vaskor narmar sig fulla och jag har for mycket kvar (och tro mig pappa, jag har vikt och tryckt och pusslat hela dagen) Inte en enda sko har jag fatt ner, inte en enda klanning. Bara... saker. Jag har redan slangt/givit bort allt jag kunnat med gott samvete, och nu kommer snart de separationerna som kommer gora ont. Valdigt ont.
:C
Ajajaj gumman ... visst gör det ont med separation och jag tror visst att du kan vika å packa ... du har ju (nästan) gjort lumpen ... men i slutänden fixar du det ... jag vet det! ;-)
Tycker synd om dig. Men tänk på alla festligheter här hemma i stan :D jag bor nästan granne med dig nu också hehe
Usch, stackare :( Men Charlie ska ju följa med dig, kan inte han kanske packa med sig lite av grejerna om han har mer plats? Iallafall så hoppas jag att det inte är för mycket saker du behöver lämna, ta massor bilder på sakerna i så fall så du åtminstone har det som minne.
Här kommer det jag skulle skriva :P
Usch, fy vad jobbigt att säga hejdå till alla! Jag är inte avunsjuk så att säga! Men det ska bli kul att få hem dig! :)
Lycka till med packningen ;)
